Vår Historia

Jag ska berätta historien om hur tandläkaryrket har gått i arv...

 

Visst är det härligt att mötas av leenden!

För mig som är tandläkare är det fantastiskt att kunna skapa ett vackert leende jag stortrivs fortfarande efter mer än trettiofem år i yrket. Det är blandningen av praktiskt hantverk , medicinsk-odontologisk kunskap och fram för allt alla möten med människor som gör det här yrket så utvecklande, intressant och roligt. Jag ska berätta historien om hur tandläkaryrket har gått i arv i släkten på min mammas sida.

 

 

 

 

Gustaf Lundberg

Historien börjar med min morfarsfar Gustaf Lundberg, född 1870, som var en självlärd bytandläkare i byn Bjurträsk i norra Västerbottens inland. Han var en man med intresse för mer än jordbruket. En gång när han hade tandvärk drog han ut en tand på sig själv bara för att upptäcka att det var fel tand! Men han satte tillbaka tanden och se- den växte fast! Detta var ju intressant och senare vid ett tillfälle när en kringresande tandläkare var på besök i det närliggande samhället Norsjö, åkte Gustaf dit med sin hustru Marta som vid tillfället hade tandvärk. Tandläkaren var dock på väg hem och hade stängt sin väska för denna gång.

(bilden är från Gustaf Lundbergs pilgrimsresa till Jerusalem)

Gustaf frågade då:

Vad ska du ha för att lära mig yrket? 500 kronor blev svaret, väldigt mycket pengar på den tiden! Men Gustaf tog budet och åkte till Skellefteå och lärde sig yrket. Det tog två månader och sedan for han hem till Bjurträsk och började praktisera. Han drog ut tänder och tränade att göra löständer på fårkäkar innan han började på folket i byarna i bygden.

Man får väl hoppas att fåren var slaktade innan!

Pensionat

Så småningom utökades verksamheten med pensionat i granngården. Patienterna måste ju bo någonstans under de dagar det tog att dra ut tänderna och få sina nya löständer. Här kan man prata om entreprenörsanda! Han gjorde en stor insats i bygden- det var ont om tandläkare i dessa trakter på den här tiden.

Magnus Lundberg

Gustav dog 1936 och yngste sonen, min morfars bror Magnus, som hade utbildat sig till tandtekniker i Stockholm drev mottagningen fram till slutet av 50-talet. Han utökade verksamheten och hade flera tandtekniker anställda. 

 

Verksamheten sågs inte med blida ögon av kollegorna som var legitimerade tandläkare, dvs att Magnus som var tandtekniker arbetade som tandläkare. Han blev anmäld ett par gånger och fick böter, men valde att lägga ner mottagningen 1951. Magnus öppnade sedan sport-och radioaffär i Norsjö.

 

Gustaf Wiklund

Jag kanske blev påverkad av de här historierna och utbildade mig till tandläkare på 70- talet. Jag startade min privata verksamhet i Härnösand 1990, det som nu är Tandläkarna Wiklund.

Min son Gustaf blev färdig tandläkare 2009 och driver Tandläkarna Wiklund i Sundsvall och i Härnösand, och jag jobbar kvar på deltid.

Han är nu pappa till två flickor, Kesrtin och Sigrid, så vi får se om traditionen förs vidare...

 

Elisabeth Wiklund

Tandläkare, mamma, mormor och farmor